Kvalserie eller slutspel, det är frågan

Jag har en gammal klasskompis, vi pratar lågstadiet nu, som redan då älskade Djurgården. Han flyttade från min trappuppgång (och hela Söder för den delen) med skolbyte och allt vad det innebar nån gång i mellanstadiet och sen dess har vi bara sprungit på varann nån enstaka gång. I våras blev vi "Facebook-kompisar", vilket kändes kul av olika anledningar, mest för att jag gillar att ta upp gamla kontakter igen om dom inte dött av en uppenbar anledning. Idag hade han hur som uppdaterat sin status med "Djurgården, säger bara det". Jag blev ju bara tvungen att kommentera "Kvalserien, säger bara det", eftersom det är dit Djurgården är på god väg just nu. När jag hade gjort det satt jag plötsligt här i soffan med den skummaste känslan i kroppen. Av nån anledning kändes det som att jag hade kommenterat Din status, vilket inte ens skulle va möjligt eftersom vi inte är (eller kommer bli) Facebook-kompisar. Men det var ändå nåt som påminde om Dig, nåt som kändes fel men ändå så rätt. Det där att få retas med nån för att det går dåligt för Djurgården. Den känslan kommer jag alltid att sakna.

Hur som helst, nu ska jag sluta älta det förflutna och ta en varm dusch, eller kanske till och med ett bad, för min sjukligt onda rygg istället. Det är inte helt enkelt att gå o släpa på alla dessa extrakilon även om dom flesta faktiskt inte är mina! Räknar med att gå ner åtminstone 10 - gärna fler - under första veckorna. Jag menar, 4 kg unge + fostervatten, moderkaka, vätska i övriga kroppen som försvinner, livmoder som minskar igen, det måste ju dra ihop till en hel del rätt snabbt! Och så dom där 500 kalorierna per timme som man tydligen bränner under en förlossning...