Räcker det inte snart?

För er som läste min blogg för tre år sen, så kanske ni minns eller kanske inte men i vilket fall så länkar jag tillbaka till några gamla inlägg som ni kan läsa för att friska upp minnet, om ni vill fatta dagens historia.

Känsla 1
Känsla 2
Känsla 3
Känsla 4

Jag pratade med Honom idag. Han tog kontakt med mig, jag hade ingen aning om att jag ens fanns kvar på Hans msn-lista. Han finns inte på min, vi har ingenting gemensamt längre och Han är en av dom personer jag har killed off dom senaste åren (jag pratar inte om Dig). Då, för tre år sen, slickade Han Henne i munnen och det gjorde ont av olika anledningar som inte är så svåra att förstå om man vilka Dom är. Idag sa Han "Jag har funderat på att ta kontakt med Henne. Vad skulle du säga om Vi blev ihop?". Eh, ja, vad ska jag säga? Har en massa saker att säga, men ingenting som kan hindra.

Men 1 - Jag skulle inte kunna umgås med Dom längre. Det skulle bli för awkward. "Varför då, vi är väl kompisar?" Nja. Vi va ett tag. Men inte längre. Och det finns alldeles för mycket historia för att kunna bli nåt bra av det. Och dessutom skulle det inte bara bli konstigt för mig, utan för A också. "Men vi behöver väl inte berätta?" Nähä, okej, nä, lögner är ju en bra grund för hållbarhet i ett äktenskap har jag hört. Dessutom vet han redan. Så det så.

Och sen 2 - Dom skulle inte va bra för varandra. Dom är alldeles för lika i sina destruktiva egenskaper. Man kan ju inte erbjuda bara ett tomrum att fylla, eller hur M? ;) Jag vet inte när Dom hade kontakt senast, men det faktum att Han funderar i termer av "Hmm, hur skulle Jessica reagera om Vi blev ihop?" innan Han ens har tagit kontakt med Henne igen, får en att vilja skrika NEJ. Desperation är nog ungefär lika bra grogrund som lögner.

Så nej, det finns ingenting jag kan säga eller göra för att förhindra det, men jag har sagt vad jag tänker sen får vi väl se om det räcker eller om det blir en kaosartad pannkaka av det.