Milspåret, den långa versionen

Tack för era fina kommentarer på det korta inlägget :)

I ärlighetens namn funderade jag till och från på om jag skulle klara att genomföra loppet alls. Inte så mycket pga konditionen som pga en ömmande (överansträngd?) muskel i högerbenet. I veckan har jag smort och smort och smort med Voltaren och försökt vila så gott det går med två barn. I onsdags kändes benet mycket bättre, så då bestämde jag mig för att springa trots allt. Så igår åkte jag ut till Sjöhistoriska tillsammans med JoA. Eftersom det var soligt i Uppsala när jag åkte tyckte jag det var en bra idé att springa i linne. När regnet började droppa strax innan start i ett kylslaget Stockholm kändes idén inte längre lika bra. Men när jag väl kom igång så var jag glad att jag sparade extratröjan till efteråt, för man får ju upp värmen rätt bra när man springer :) Och då hade jag ju en torr tröja att byta till efter loppet, det är aldrig skönt att åka buss o tunnelbana i en timme med svettiga kläder. Dessutom slutade det regna rätt fort.

Den första kilometern gick långsammast, 6 minuter blankt enligt klockan. Det är ju alltid trångt i starten, så det brukar ta längst tid då, innan folk har hunnit sprida ut sig lite. Sen höll jag ett tempo runt 5.35-5.40 första halvan av banan och kände mig trots det väldigt pigg. Hade det varit ett 5-kilometerslopp hade jag lätt kunnat trycka på mer! Mitt fina sällskap tappade jag runt 4 km, men så hade hon ju varit sjuk och inte kunnat träna som vanligt på ett tag också. Props för genomfört lopp ändå! Andra halvan gick det lite upp och lite ner, hade ett par varvtider runt 5.45-5.50, men i övrigt låg jag kvar strax under 5.40. Nånstans på vägen blev jag omsprungen av en viss herr G som snart fyller 65, det kändes lite kluvet :)

Men sen är det ju det där med sluttiden... Enligt min klocka, som jag startade när jag passerade startlinjen, sprang jag 10.09 km på 57:14. Felmarginalen på 90 meter bryr jag mig inte om; jag räknar med viss felmarginal i GPS-signalen och är den inte ens 1% så är ju det fantastiskt. Och som du sa, Annie, så springer man ju sällan absolut kortaste vägen runt banan. Däremot tycker jag det är konstigt med tiden, eftersom den officiella tidtagningen visade 57:23 (sidan har visst uppdaterats sen igår!) Det är ändå en skillnad på 9 sekunder som jag inte riktigt förstår mig på. Jag är fortfarande nöjd med tiden som sådan, men jag tycker det känns lite drygt ändå... 10.09 km på 57:14 ger ett nytt mil-PB på 56:41, om det nu skulle vara så att man litar på klockan. (Och faktiskt, även 57:23 på 10.09 ger ett nytt PB, på 56:52...) Men jag antar att jag sprang en mil på 57:23 igår :)

På den femte bilden här kan man hitta mig o JoA, båda i rosa rätt långt ner i vänsterkanten. Jag har även mailat Tjejmilen-kansliet, men inte fått svar på om det går att byta startgrupp.

Efter loppet hade jag sjuuukt ont i ovan nämnda muskel igen, kunde knappt gå hem till mamma o pappa från bussen och trappan i deras lilla radhus ska vi inte prata om! Jag kände mig som en skadeskjuten älg (eller vad man nu skadeskjuter för nåt? Machetemän på balkonger i Husby?) när jag haltade fram. Idag har jag smort som en galning med Voltaren igen och just i skrivande stund sitter jag med en kylklamp på. Hade ju redan sen tidigare bestämt mig för en träningspaus över helgen, sen får vi väl se när jag kan komma igång igen. Nästa lopp är Parloppet den 12/6, om jag inte bestämmer mig för Ekebyloppet den 6/6. Hur som så är båda loppen 5 kilometer. Jag hoppas dock att jag kan träna åtminstone två, helst tre, pass redan nästa vecka! Jag börjar bli riktigt sugen på att ta mig an de där trapporna vid slottet nu! Snön har ju varit borta ett bra tag, men det har inte varit helt enkelt att matcha mina kortpass med A's lediga dagar. Men snart slutar han ju jobba för ett bra tag...

Från det ena till det andra: jag tänker ge er ett boktips. Jag riktar mig kanske främst till dem av er som har barn, men andra får såklart också läsa om de vill. Saker min son behöver veta om världen, av Fredrik Backman. Den är nog något av det vackraste jag har läst, ever. Med lika delar humor och kärlek och en nypa extra kärlek så kommer man tydligen långt. Läs läs läs! Jag har ett exemplar men har redan lovat att låna ut det till mamma. Det går bra att ställa sig i kö om man inte vill köpa en egen bok! Annars kommer den som pocket snart, för ynka 45 kronor hos adlibris. (Och nej, jag får inte betalt för att skriva det här. Varken av Backman eller Adlibris.).

Nu laddar vi för dop och födelsedagsrestaurangbesök imorgon och födelsedagskalas här hemma på söndag och tisdag. Min kristallkula visar en hel del onyttigheter framöver... så för säkerhets skull värmde jag upp med pizzalunch med grannen och middag med E på McD! Tur jag sprang den där milen igår :)