Sunday, August 16, 2015

Veckosammanfattning

När jag gjorde om klädkammaren hittade jag en låda med gamla brev och dagböcker. Började bläddra i en dagbok från när jag var runt 22-23. Jösses vad känslor det var i omlopp! Jag tänker ibland att den här bloggen är rätt saklig och på ett sätt opersonlig, och att mitt sätt att skriva har förändrats dels sen jag gick public för snart 10 år sen (jodå, om nån månad är det 10 år sen första inlägget) och dels av jobbet, där journalföringen kräver saklig dokumentation utan känslor inblandade. Ibland börjar jag skriva lite mer personliga inlägg här på bloggen också, men de når sällan (eller aldrig) er, jag sparar dem för mig själv istället. Det finns gränser för vad man kan dela med sig av till hela världen.

Veckan som gick blev ju fin! I tisdags, när vi inte hade nåt väder, drog jag o E till Tekniska museet. Jag vill minnas att det fanns mer att trycka, klämma, känna och prova själv när jag var barn, men hon var nöjd med dagen ändå. Sen tog vi en promenad till Kaknästornet för en fika och lite utsikt innan vi åkte hem igen. E hade ingen lust alls att åka hem, vilket man ju kan förstå när man har haft en bra dag. Men musei-/utflyktsdagar kan det väl bli fler av vad det lider!


Vilken E ska jag ta med mig hem?


Mitt älskade Stockholm

Resten av veckan har vi egentligen bara njutit. S började nya förskolan i onsdags, så A har varit med honom. Jag o E har varit i lekparken och på stranden under tiden. Imorgon är sista sommarlovsdagen för E, då passar vi på att åka till stranden igen. På tisdag börjar ett helt nytt kapitel i vårt liv, första steget in i skolvärlden. Jag är lite orolig...



Just ja, Midnattsloppet också. Jag älskar Söder!! Det kniper alltid lite i hjärtat när jag rör mig runt mina gamla hemkvarter, både vid Hornstull och vid Medis. Och utsikten från Fjällgatan är ju magiskt vacker... Loppet gick väl ungefär som förväntat och som jag förtjänade efter att ha slarvat med träningen. 1:02:20 tog det. Jag visste att de två tuffaste backarna skulle knäcka mig, som alltid, men i övrigt är jag nöjd med min insats om än inte med resultatet. Jag kände hur som att jag gav det jag hade att ge. I Hässelby i oktober siktar jag iaf på under timmen, vilket borde gå eftersom den banan är betydligt mer lättsprungen. Innan dess ska jag se till att få några fler milpass i benen också. 

1 comment:

www.mewertzaxelsson.blogspot.com. said...

Med tanke på spegeln. När Axel föddes då hade jag en stor spegel framför mig, så
jag var den förste som såg att barnet, som kom var en kille.
När Johannes föddes var jag i det närmaste
medvetslös.
När Malena föddes så blev det med akut kejsarsnitt. Snacka om olikheter. Den mest normala var Axel.