E läste Mio min Mio tre gånger inom loppet av några månader (kanske ett halvår?) under hösten/vintern/våren. I den vanliga världen har Mio en bästa kompis som heter Benke. Han har sommarställe i Vaxholm. När E och jag läste den, den sista (senaste) rundan så kom hon på att hon undrade vad Vaxholm var för ställe och att hon skulle vilja åka dit nån gång. Sagt och gjort! Det här var tidigare i år, när Vaxholm inte visar sig från sin bästa sida, men vi bestämde oss för att åka dit till sommaren. Nu är det ju även så att Psykologen bor där, så vi passade på att hälsa på hos henne och äta lunch, för att sedan få en privat guidning av "stan", det supermysiga (och överfulla) caféet vid Hembygdsgården och det gamla Kastellet. Väldigt underhållande att ett par som såg ut att komma från typ Indien eller Pakistan eller någonstans i närheten, liksom samlade ihop våra tre barn och ville bli fotograferade med dem. "Titta så exotisk ursprungsbefolkningen i Sverige ser ut!" kanske de säger till sina släktingar när de kommer hem, vad vet jag?
Båten över till Kastellet sades avgå var 20e minut, vilket vi tog fasta på. Vad vi däremot missade att ta fasta på var att den slutade gå 17.10. Detta insåg vi ca 17.15... Det var ju inte längre än att man hade kunnat simma, men med tre barn, en barnvagn och inga torra kläder så kändes det som ett dåligt alternativ. Och desto drygare att ha missat sista båten med så liten marginal, bara för att vi inte hade koll... Efter lite sökande efter hjälp hos personalen i Kastellets bistro (utan framgång) så fick vi till slut ringa en båttaxi. Bäst som vi väntade på den så kom det dock en pappa med sina två söner och erbjöd sig att skjutsa över oss, så vi ringde och avbokade taxin och fick skjuts över.
Alla bilderna är från Kastellet.
No comments:
Post a Comment