Jag tänker att

Robert Aschberg ondgör sig i en krönika över människor som inleder sina meningar med "Jag tänker att..." Han skriver bl.a. "Problemet är att de som använder ”Jag tänker att …” medvetet ­eller omedvetet distanserar sig från det de ska säga, eller rent av ber om ursäkt innan de sagt vad de har på hjärtat." Först tog jag det lite personligt, eftersom jag inleder meningar med de orden titt som tätt. Vad är han för språkpolis som ska komma och bestämma över mig? Sen tänkte jag att (!) det inte handlar om att jag vill be om ursäkt för vad jag säger, utan att jag lägger fram MIN ståndpunkt och åsikt, som inte nödvändigtvis stämmer överens med DIN. Jag tänker att det jag presenterar inte nödvändigtvis är någon given sanning, utan hur jag ser på saken. Okej, jag skulle kunna skriva den där meningen utan de tre inledande orden. Men när jag lägger till dem så blir det ett sätt för mig att visa att det är så JAG tänker. Robert fortsätter "Alla begriper att den som ­yttrar sig i en debatt har en åsikt, och att denna åsikt vanligtvis är resultatet av någon form av tankeverksamhet." Ja, men man kan ju säga det som att "Så här är det, punkt" eller som "Så här ser jag det". Jag tycker orden öppnar för diskussion.

Så jag tänker att Robert Aschberg kan sluta dumförklara alla som inte pratar enligt hans regelverk. Hur tänker du?