Jag blir sällan sjuk och när jag blir det blir jag det inte så allvarligt att det egentligen stör mig. Därför känns det extra hårt att den senaste förkylningen knäckte mig så totalt. All kondis jag hade hunnit bygga upp är tillbaka på noll igen. Och då menar jag noll, inte ens ett eller två. När jag äntligen hade tagit mig i kragen och kommit igång...
MEN (Det finns alltid ett men) ... Jag har kommit på att eftersom det tog ca tre veckor från att orka springa 1 km i sträck till att faktiskt orka 5 km, så borde det ju inte ta mer nu. Det betyder att jag kommer orka springa 5 km nånstans i andra halvan av juli. Och dit är det ju inte så långt kvar! Och idag orkade jag faktiskt en liten bit längre än jag gjorde i tisdags. Och det är ju också bra! (Många meningar som börjar med "och" nu, är det ens grammatiskt korrekt!?)
Det blir ju förstås en aning svårare att få upp kondisen till en hel mil innan september (för er som inte kommer ihåg så är målet med min träning att orka springa hela Tjejmilen) men hur som helst så börjar vilken liten resa som helst med ett första steg och nu har jag kommit igång igen. Två km jogg är bättre än ingen jogg... Så det så!
2 comments:
keep on going.. du lyckas!!!
Oavsett om du lyckas med hela milen eller inte kommer du att lyckas springa MYCKET mer än vad. jag kommer att göra
Post a Comment