Jag var på rutinkontroll hos barnmorskan i förmiddags, vecka 33+0. Allt såg bra ut; blodtryck 120/66 (vad nu det betyder?!), hb 123 (låg på 121 för tre veckor sen och jag slarvar rejält med järntabletterna, så det var en trevlig överraskning!), blodsocker 5.0 (strax efter frukost) och en viktuppgång på 13.5 kg hittills. Den värsta viktökningshysterin verkar ha lagt sig, jag har bara ökat 1.5 kg den senaste månaden (och med lite snabb huvudräkning så inser ni då att jag gick upp desto mer per månad innan, eftersom jag gick upp de första 12 på ca 4 månader), men jag gissar att jag kommer gå upp mer än de 15 jag gick upp med E. Men å andra sidan gick jag ju ner dem snabbt också, så jag är inte så orolig! (Däremot det där med att komma i form igen är ju en annan historia...) Min ordinarie BM jobbade på förlossningen idag, så jag träffade en vikarie (vi diskuterade det förra gången jag var där och eftersom jag har vart bortrest och ordinarie ska på semester nästa vecka så blev det den lösningen). Vikarien var en på alla sätt kompetent och trevlig kvinna som konstaterade att bebisen låg med huvudet neråt och att magen växer precis som den ska. Skönt att veta! Hon frågade om jag har haft några problem och jag nämnde att jag haft lite "mensvärk" på sistone. "Jaha, vad tror du det kan bero på?" frågade hon med ett tonfall som visade att hon satt på svaret och bara ville kolla vad jag visste. I dagens informationssamhälle så hade det ju känts rätt pinsamt att inte veta, men eftersom jag googlade det (på en parkering utanför Subway) för tre veckor sen så var jag ju rätt säker på att det är förvärkar, inget farligt och om det blir värre så ringer jag förlossningen. Eftersom jag visste allt detta kände jag mig inte helt dumförklarad, men vad tror de? Att folk går omkring med olika krämpor utan att ta reda på vad det är?
Efter 9 dagar på resande fot var det fantastiskt skönt att landa hemma i Uppsala igår! Idag har vi varit mer eller mindre utslagna alla tre, men saker och ting måste ändå flyta på så jag och A turades om att uträtta ärenden medan den andra var hemma med E - så fick åtminstone nån av oss en lugn dag... Jag ska inte klaga på min dag heller, jag kände inte för att sitta hemma men inte så mycket för att vara social heller så jag åkte iväg själv till Gränby C på em (sorry alla mammor som jag dissade på fm!) och handlade lite födelsedagspresent till E's kompis L samt lite annat smått o gott som jag behövde själv. På vägen hem stannade jag även på Lager 157 (skulle egentligen in på Willys som ligger i samma hus) och hittade en klänning till bröllopet om tre veckor. Jag har ingen lust att lägga någon förmögenhet på en tråkig mammaklänning, men den här var en vanlig, sommarblommig klänning som jag kommer kunna ha efter graviditeten också. Dessutom till ett mycket överkomligt pris. Hittade även en söt tubtoppshistoria (fast alltså en klänning) från Bondelid, marinblå med broderade blommor, som jag tänker införskaffa efter förlossningen om den finns kvar då. Eller innan om jag inte kan hålla mig. Vi får se.
Six degrees tog mig till Hollywood förra veckan, den här veckan tar det mig (och er) till NHL. Och KHL för den som är intresserad av rysk hockey. Jag gick nämligen i samma klass som Staffan Kronwall, en av backarna i Tre Kronor, i gymnasiet. Han spelar nuförtiden i KHL och hans bror i NHL. Vart vill ni att jag ska ta med er härnäst? :)
Nu ska jag sätta in bröd i ugnen, på återhörande!
No comments:
Post a Comment