Avslutade kvällen igår med att läsa lite för länge, men det spelar ju egentligen inte så stor roll när jag har inte har några planer för dagen som kommer. Då gör det inget om jag är trött/sover lite på dan. Släckte lampan vid 0.20 och somnade relativt omgående. Vaknade dock ett tiotal gånger (jag överdriver inte) innan klockan ringde vid 7.45 (jag måste ju ställa en klocka trots att jag är ledig, eftersom jag lämnar E på dagis). Mellan alla dessa uppvaknaden drömde jag mardrömmar och mådde således sådär bra i morse, som sig bör på en måndag och allt... Åt frukost och fixade i ordning E, lämnade henne vid 9 och gick hem o la mig igen. Sov inte nå mycket bättre än i natt, vaknade ca en gång i timmen, men var för trött för att gå upp, och drömde konstiga drömmar dessemellan. Strax före kl 13 kände jag mig äntligen som en människa igen... Det är tur att A bara jobbar en helg till nu innan BF! Det är de helger han jobbar som är värst, för då finns det ingen avlastning för en trött, gravid mamma utan tålamod. Och inte för hennes dotter heller för den delen... Det märks rätt tydligt på E också när A har jobbat hela helgen, hon blir extra pappig när han väl visar sig igen.
Men att A bara jobbar en helg till betyder inte att vi är lediga! Nu till helgen fyller A 30, vilket ska firas med grannar och vänner på onsdag, svärmor och svägerska på besök till helgen och mina föräldrar nästa helg. Nästa helg ska vi dessutom på bröllop på Ljusterö. Helgen efter det jobbar A igen. Sen kommer det en tom helg och sen är det midsommar som vi planerar att fira på Närkeslätten i vanlig ordning. Om jag orkar. Sen veckan efter det är det beräknat... I december hade jag ångest över att det var ett helt halvår kvar, nu fattar jag inte när jag ska hinna laga mat och frysa in (eller var jag ska få plats att frysa in den!?), tvätta alla bebiskläder eller göra nån av alla andra klassiska "nesting"-grejer som gravida kvinnor gör. Men men, gör jag det inte nu får jag väl göra det sen. Med E gick jag ju över tiden, så det är jag inställd på den här gången också och det ger ju lite extra utrymme att göra de där sakerna.
Jag vet att man inte ska jämföra graviditeter, men det är svårt att låta bli. En sak som skiljer sig rätt mycket jämfört med förra gången är tendensen att binda vätska i kroppen - förra gången kom det sista månaden, medan den här gången har jag bundit massor hela tiden. Jag försöker dricka mycket, röra mig så mycket jag orkar, ha fötterna högt när jag kommer åt och stödstrumpor när de inte ligger i tvätten, men på kvällen när jag tar av mig strumporna (de dagar jag har vanliga strumpor alltså) har jag typ centimeterdjupa spår av dem i anklarna. En bra sak med det är ju dock att all viktuppgång inte är fett och att vätska brukar va rätt lätt att bli av med när bebisen väl kommer ut (knock on wood...) Förra gången gick jag upp 15 kg totalt och ner 12 av dem på 10 dagar efter förlossningen, de sista tre tog ett par månader på sig. Trots det kan jag inte låta bli att oroa mig för att jag inte kommer gå ner igen den här gången... Tänk om jag för alltid kommer fortsätta väga som jag gör nu!? Jag vill ju bli smal igen...
Förvärkarna är sådär roliga också. Inte så täta och absolut ingenting jämfört med vanliga värkar. Men när de sätter igång så är det inte helt lätt att stå rakt upp. Så har det varit en månad och så kommer det vara en månad till. Grattis till mig.
Nu har jag iaf fått i mig lite lunch och gnällt av mig lite, borde kanske tvätta håret? Det har jag nog inte gjort sen i onsdags tror jag. Kan ha varit i fredags. (Därmed inte sagt att jag inte har duschat sen dess). Oavsett när det var så börjar det se risigt ut och jag vill ju trots allt inte bli som Bob Dylan, med oupptäckta insektsarter i hårbotten när jag dör. (Om nu det är sant?) Jag tvättar knappt håret längre, nu när jag inte orkar träna. 1-2 gånger i veckan har det blivit på sistone, och styling däremellan för att det inte ska synas hur skitigt det egentligen är. Men nu är det nog dags igen. Sen kanske en promenad? Om inte annat kan man ju gå och köpa glass en dag som denna!
No comments:
Post a Comment