Politik och sånt

Innan jag börjar så vill jag bara säga att sakliga kommentarer om ämnet (ämnena) är välkomna, men otrevliga kommentarer om det jag kommer skriva, eller personpåhopp, är inte okej oavsett vad man tycker. Såna kommentarer kan man hålla för sig själv och jag kommer rensa bort dem direkt om de dyker upp.

Med det sagt så ska Six degrees ta oss till ett nytt mål idag: Kungliga slottet. Förutom det faktum att jag träffade en person för nåt år sen vars syster är kompis med kronprinsessan och var på Daniel & Victorias bröllop, så finns ju även kopplingen A - Livets Ord - Carola, som sjöng på ovan nämnda bröllop (eller iaf på den privata delen av festen, den där inte tv-kamerorna fick plats). Jag känner att jag snart är ett med varenda kändis som är värd att vara ett med - Hollywood, NHL/KHL, kungafamiljen... ;)

Var i vårt lilla lokala centrum idag, skulle lämna lite böcker på biblioteket men de hade inget bokinkast. Vilket bibliotek har inte det!? Förutom vårt då. Extra drygt eftersom böckerna skulle lämnats igår och då glömde jag dem hemma när vi gick dit (vem mer än jag gör nåt sånt?!). Hur som helst, centrum kryllade av poliser som letade efter någon, och nu är jag nyfiken på vad som hänt. Inte har de lagt ut informationen sin hemsida heller, vart kan man mer få reda på sånt?

Sen är det ju det här med politik. Jag kan inte mycket och håller varken med vänster- eller högerblocket fullt ut, vilket gör det lika svårt i varje val. Men en fråga som står mig nära är familjepolitik. Jag har läst den här debattartikeln (i den mycket trovärdiga tidningen Aftonbladet...) Och jag kan köpa att de två "pappamånaderna" har bidragit till ett något jämställdare samhälle, MEN jag har väldigt svårt att hålla med om att man därför bör öronmärka fler månader. Jag har inte funderat över huruvida jag håller med KD om att man bör ta bort dem helt heller. Och jag tycker nog inte att man ska kunna få betalt för att vara hemma med barnen tills de blir 18 heller. För det första så börjar barn skolan - vad ska man som förälder göra hela dagarna då? Bara hänga hemma o få bidrag för det? (Vilket jag ju iofs gör nu, men det är ju av en anledning). För det andra så tror jag det finns en stor grupp kvinnor från andra länder och kulturer som kommer få ännu svårare att integrera sig i det svenska samhället.

Jag ifrågasätter inte den forskning som Sabuni hänvisar till, mest för att jag inte har läst vare sig den eller någon annan forskning på området. Anledningen till att jag är så negativ till att tvångsfördela ledigheten - förutom att jag tycker det är ett underminerande av föräldrarnas autonomi - är att vi personligen skulle förlorat jättemycket på det när E var liten. Vi hade inte haft råd att vara hemma lika länge, hon hade behövt börja på dagis innan hon egentligen var redo för det och vi hade förlorat mycket rent ekonomiskt också eftersom jag alltid har tjänat bättre och särskilt då när A fortfarande var student. Varför kan inte varje familj få lösa det som man bäst vill? Känns det inte som att ett annat alternativ vore att jämställa lönerna mer och låta lönen ligga till grund för pension även när man är föräldraledig? Om man nu ändå ska lagstifta på nåt område? En av mina chefer hade en teori för nåt år sen när vi diskuterade saken, han* menade på att föräldrapenningen borde utgå från båda föräldrarnas medellön, men om man vänder på det så skulle det i de allra flesta fall leda till att mamman ändå skulle vara hemma, med högre ersättning än i dagsläget, medan pappan skulle jobba - för de skulle fortfarande förlora minst på det. I så fall skulle jag hellre se en "medelpension" för föräldrar, men det skulle förmodligen bli extremt svårt att lösa i dagens skilsmässosamhälle. Hur räknar man om person A varit gift och har barn med B, men sen på ålderns höst delar livet med C? Vem ska A räkna ut sin medelpension tillsammans med för att inte missgynna någon? Så nej, det är förmodligen inte genomförbart.

*Apropå att majoriteten av alla chefer är män, så är de tre högsta cheferna inom min institution män, medan det sett till alla chefstjänster är extremt jämnt fördelat mellan könen, men tidigare har det alltid varit en liten övervikt på tjejsidan. Bara en parentes och jag vet att det inte är en rättvis bild av samhället i stort.

Sen måste jag ifrågasätta Sabunis andra punkt (Fler kvinnor kommer bli arbetslösa. Gravida har dubbelt så hög risk att få sparken som kvinnor som inte är gravida. Arbetsgivare förväntar sig frånvaro och diskriminerar därefter. Med mer frånvaro kommer mer diskriminering – även om det är förbjudet.) För hur vi än vrider och vänder på det så kommer det vara kvinnorna som är gravida, oavsett vad deras kvinnliga kollegor gör eller hur mycket männen tänker vara hemma med barnen. Männen kan helt enkelt inte vara gravida (på gott och ont, jag är gruvligt less på det här nu! Men det är en annan historia). Så botemedlet mot kvinnlig arbetslöshet borde vara att inte skaffa barn alls - och i så fall behöver man ju inte debattera föräldraledigheten heller. Eller?

Och apropå politik: jag känner folk som jobbar på regeringskansliet, så Six degrees tar oss dit också idag. När vi ändå är i farten.

Nu ska jag kolla klart på hockeyn, det blev lite mer spännande igen efter 2-3-målet. Men vad hände med Canada!? Och USA?! Måla naglarna vore kanske också nåt? E har påpekat flera dagar nu att jag inte har målat fingrarna...