:(

I vecka 26+5 kastar jag motvilligt in handduken. Det är med sorg i hjärtat ska ni veta! Jag gav mig ut i morse med intentionen att "röra på mig". Jag hade velat springa men insåg nog nånstans i det undermedvetna att det skulle bli för jobbigt. Efter fyra envisa försök, som alla slutade på ca 10-20 meter, så bestämde jag mig för att det får bli promenader framöver. Trots det så kliade det i benen att få springa mer, men när jag varje gång var tvungen att ge upp efter så pass kort sträcka så kändes det inte värt det, det gav mer besvikelse än glädje.

På återseende i augusti, eller när man nu kan tänkas vara redo igen... :(