Vila i frid, Siw.
En stor värld därute, en egen liten värld här på nätet. Min värld. Där bara mina tankar och funderingar får plats. Där jag är drottning. Där ingen annan kan säga vad som är rätt eller fel. Dar jag får vara ifred. Small in a big world out there. Big in a small world right here. Welcome to my kingdom, welcome to my rules, welcome to my thoughts.
Tuesday, March 24, 2015
För att vara en arbetsplats med hundratals anställda så är
det oväntat tyst och det brinner ett grönt ljus utanför ett av kontoren. Vi
möttes i morse av beskedet att en av våra längsta, mest trogna medarbetare gått
ur tiden. (Jag känner mig fortfarande förhållandevis ny, efter 7.5 år här, det säger kanske en del om personalomsättningen). Jag visste att hon varit sjuk ett par veckor, jag pratade med henne
förra veckan och då sa hon att hon fortfarande var sjuk men vi bestämde att
boka in ett möte när hon skulle vara tillbaka. Att hon inte skulle komma
tillbaka var totalt oväntat. Alla var liksom under föreställningen
att hon hade influensan eller nåt liknande, fick höra av biträdande
institutionschefen att hon varit hos läkaren igår och fått sjukskrivningen
förlängd med nån vecka till. Nån vecka. Det känns ju inte som något allvarligt.
Och samma eftermiddag finns hon inte mer. Idag är det som att luften gått ur och det vilar en sorts ångest över hela stället.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Usch, vad ledsamt. :-( <3
Fy så tragiskt :/ JoA
Det hjälper ju inte, men är det möjligt att läkaren gjort en felbedömning, sånt händer, tyvärr!
Hoppas hon tillhörde Jesus Kristus!
Post a Comment