Det är en sjuk sjuk värld vi lever i. Mer än så kan jag inte säga pga sekretessen, men mycket ska man höra innan öronen trillar av verkar det som! (Och alla typer av andliga kommentarer om människans synd och fall och frälsningen och yadayadawhat betackar jag mig för).
Det är en intensiv tid just nu. Är inne på min tredje 150%-vecka efter semestern, av fyra möjliga. Men sen är det slut på det! Och nästa gång ska jag inte optimera semestern riktigt lika mycket, även om det var otroligt skönt att va hemma i 40 dagar... Jag trivs fortfarande på jobbet, även om jag vill va hemma med E också, men jag måste säga att överlag känns det som att stämningen har blivit sämre i personalgruppen på jobbet, jämfört med ett år sen, men det verkar som att ingen kan sätta fingret på vad det är. Några tips på vad man kan göra rent praktiskt åt saken? (Förutom att avskeda kollegor, för det är inte nåt knep jag vill komma dragandes med till chefen...) Nästa helg kommer iaf ML hit. Vi ska på tjejkväll utan barn, för första gången sen E föddes. (Nä nu ljög jag förresten, det är ju andra gången...) Helgen efter det åker vi iväg till Åbo med Erk och ME, en välbehövd paus ifrån vardagen! Jag har mycket att se fram emot och jag är så glad och tacksam för mina underbara vänner :)
2 comments:
du är VÄL värd lite ledighet när du jobbat så mycket.själv har jag ju semester fortfarande:)
Ibland blir man mörkrädd, I agree. Vet ju inte om det var ditt jobb som fick dig att reagera, men vi möter ju mkt samma sorts människor och jag tänker ganska ofta så... tur att man har så mkt bra att fokusera på också.
Hoppas att du får ta igen dig lite framöver, verkar ha varit mycket för dig ett tag. Kram!
Post a Comment