Jag kom att tänka på en gammal vän i lördags kväll, en person som jag inte har träffat eller ens haft särskilt mycket kontakt med sen innan jag fick barn, eventuellt inte sen vårt bröllop, men som jag fortfarande ser som en vän. Jag skickade ett sms till vederbörande och talade om att jag tänkte på honom och att jag mest bara ville säga tack för att han alltid har vart en kul kompis. Fick ett långt svar i söndags morse som gjorde mig alldeles glad; han tackade i stora ordalag för att mitt sms gjort honom väldigt glad. Jag gick omkring hela söndagen och mådde bra av att ha gjort någon glad! På kvällen kom jag dock på att det inte alls var därför jag mådde bra - att jag mådde så bra var ju för att svaret jag fick var en sån ego-boost! En gång strax innan tidernas begynnelse läste jag Psykologi A och i det mycket givande 5poängs-momentet Socialpsykologi diskuterades bl.a. altruism och huruvida man verkligen kan göra något för någon annan utan att få ut något av det själv. Sms-et jag skickade i lördags hade ju verkligen ingen intention att få MIG att må bra, utan mer tänkt som en uppmuntran till min vän. Men i söndags kväll kände jag mig som en världens största hycklare - jag gör något för att nån annan ska må bra och går ur det som den största vinnaren själv?
Hur som helst så rullar livet vidare, med eller utan ego-boostar. Idag har jag gjort ca 100 köttbullar till jul. Spritsade ut dem på en smörad plåt och stekte dem i ugnen - snabbt, smidigt och okladdigt! Min hjälpreda somnade dock ifrån alltihop...
Hann med en tur i pulkabacken också innan rutinkontroll och vaccin på BVC. Allt var bra med lilleman, som nu närmar sig 9-kilosstrecket och har passerat 72 centimeter.
Imorgon ska vi handla resten av julmaten, men först ska det pysslas med
småkompisarna på dagen. Tänkte försöka hinna färga håret innan julbord med jobbet
på onsdag, men inser att om det ska göras så måste det göras ikväll -
hur ska det gå till när jag sitter här!?
No comments:
Post a Comment