Hagamannen

Jag har nog inte riktigt fattat grejen. D e lite samma sak som me tsunamin i Thailand - jag va langt borta och fick inte alla detaljer forran langt senare. Jag fattade aldrig hur stort d faks va! Fortfarande inte, drygt ett ar senare.

Och nu e d Hagamannen. Att se bilderna och veta precis var dom e tagna. Att lasa om stallen dar overfallen skett och se dom framfor sig for att man har vart dar, inte bara for att man fantiserar om hur d skulle kunna se ut. Pa ett satt blir jag ju extra glad att jag lamnade Umea och akte hit istallet, men d gor d ju svarare att halla koll pa kompisarna... Har efter manga om och men tagit mig i kragen och kollat upp nyheterna lite grann, om va han har for sig for sjukt den har gangen, och sjukt ar verkligen ordet! Jag fattar inte! Hur funkar man? Jag blir radd, trots att jag sitter tusentals mil bort!

Och seriost, att prata me M, och hora att MN har skaffat overfallslarm. I Sverige! D e liks sant som inte ska handa! D skrammer mig...

E d nu jag ska krypa in i mitt lilla dockhus och gomma mig igen? D e ju enklast sa liksom... Jag far RIKTIG panik i hela kroppen!

Snalla gode Gud, gor sa att dom fangar honom innan jag aker tillbaka... Amen...