Tack och lov så tillhör inte fritagningar under vapenhot kategorin vardagsmat ens i mitt jobb. Men det händer, tydligen. Och det skapar en speciell stämning i arbetsgruppen och bland ungdomarna. Varken jag eller A var i tjänst när det hände, men vi hade båda befunnit oss i samma byggnad tidigare under dygnet. Personligen åkte jag därifrån ett par timmar innan. Satt sedan på julbord när jag fick höra vad som hänt. Såg senare på kvällen att Aftonbladet fått informationen också. Gick och la mig alldeles mosig i skallen, efter tre dagars utbildning, julbord och sen detta. Sov som en klubbad säl och vaknade med tungt huvud i morse (nej, det serverades ingen alkohol till julbordet). Det kompakta mörkret som liksom aldrig gav sig idag bidrog till en känsla av overklighet.
Hoppade över lunchen och gick hem en timme tidigare, för att hinna mysa med familjen istället. Vi gick all in på fredagsmyset, med pizza och Aladdin (filmen, inte chokladen) i soffan. Därefter julkalendern, som debatterats flitigt de senaste dagarna. Jag gillar programidén (kanske inte riktigt lika förtjust i Erik Haag) och märker att E också gärna tittar. Men jag tycker nog inte att det riktigt kvalar in som julkalender... Och när E behöver välja mellan Tusen år och Tjuvarnas jul som går i repris så blir det hellre Tjuvarnas. Nåväl, lite svensk historia skadar inte att lära sig i tidiga år.
Veckan har gått fort, varit på MI-utbildning tre dagar (den korta versionen för den som händelsevis är obekant med MI så pratar vi om samtalsteknik med fokus på att hitta klientens egen vilja och förmåga till förändring). Inför utbildningen var man tvungen att spela in ett 10-minuters samtal och transkribera det, för utvärdering och feedback under kursen. Jag fick erbjudande om att gå den här fördjupningen redan för fyra år sen, men tackade nej eftersom jag visste att jag var gravid men inte hade hunnit berätta det för chefen. Redan då började jag få ångest över att spela in samtalet (eftersom det ändå finns vissa krav på samtalet utifrån MI-ramarna). Sen har jag mått dåligt över det till och från i fyra år. True story. I onsdags var det dags att lyssna på det i grupp, men en MI-expert och tre kollegor. Jag var sjukt självkritisk innan - men fick så mycket bra feedback att jag trodde gruppen satt o ljög för mig. Även fast de lyfte fram konkreta exempel. Så kan det gå. Även om utbildningen kanske inte gav jättemycket nytt rent teoretiskt, så fick självförtroendet ett lyft och det tar jag med mig.
Ja sen var det ju julbord igår, med ungdomarna och tjänstgörande personal. Sjukt mysigt! Tävlade med en kille om vem som kunde äta mest, efter mina tre varv konstaterade vi att vi nog slutade oavgjort. Idag valde jag att avboka mig från julbordet med kollegorna på tisdag, jag fixar inte mer julmat just nu. Satsar på sista löpträningen istället. Hade ställt in mig på att springa sista gången i tisdags, men då hade A migrän. Och jag har redan missat så många gånger under terminen, pga. sjukdom o annat, så nu ska jag försöka ta mig i kragen, om inte Helga blåser bort mig i helgen.
Nu ska jag sova, sen hägrar Operan och myshelg med E < 3
No comments:
Post a Comment