Dödsfall

Jag antar att ingen har missat den kvinnliga häktesvårdaren som dog idag. Det väckte en del känslor även på mitt jobb, särskilt som Socialstyrelsen jobbar stenhårt för att underminera vårt säkerhetstänk på jobbet för att det är "kränkande för ungdomarna". När jag började jobba inom SiS så var det myndigheten själv som utövade tillsyn på institutionerna och det är inget jag förespråkar, så jag är nöjd med extern tillsynsmyndighet. Men ibland känns det inte som att Socialstyrelsen förstår vårt jobb... Det är jättebra att man ska kunna motivera beslut om t.ex. kroppsvisitering och inte bara göra dem på måfå när man känner för det. Men nånstans måste man få tänka på säkerheten också, vilket blir svårare och svårare när Socialstyrelsen får bestämma. En kollega på vår systerinstitution i Malmö blev mördad för ett par år sen, nu spekuleras det hej vilt i hur många som ska behöva möta det ödet innan Socialstyrelsen fattar. Nu har jag ju inte valt mitt jobb för att det är enkelt och mysigt, men jag tycker inte man ska behöva bli mördad i rikets tjänst. Rest in peace, vem du än är.

Sen är det ju det här med Marcus Birro också. Som gick ut med att han tänkte ställa upp som kandidat för partiledarposten i KD. Och som blev hotad med sparken från en viss tv-kanal om han ställde upp som kandidat. Så därför drog han tillbaka sin kandidatur. Och fick sparken ändå. Så nu är det väl fritt fram för han som kandidat igen? Jag tappade iaf lite förtroendet för tv-kanalens ledning.

Och för att avsluta: Inget ont om Gunilla "Svenska Hollywoodfruar" Persson - men hon är ju helt väck! Maria Montazami är ju desto skönare: "När jag o Cameron bestämmer oss så går det jättesnabbt. Antingen min vilja eller hans eller bådas". Ja det är ju en bra teknik...