Ytlig in a big world.

Jag läser min kusins blogg, som debatterar och analyserar allt möjligt, från barnporr i mangaböcker till det politiska läget just nu, och lite av varje däremellan. Sen läser jag min mosters blogg, om det svåraste en förälder kan drabbas av: Livet efter sitt barns död. Sen sitter jag här och känner mig ytlig i bloggvärlden. Kanske inte Blondinbella-ytlig, men ytlig. Därför att jag skriver om så vardagliga ting som inte gör någon skillnad och som inte kommer betyda nåt om fem eller femtio år. Jag försöker påminna mig själv att det är min blogg och jag skriver för min egen skull, men det är ju bara till hälften sant. Det var sant när jag började blogga för fem år sen, men nu bloggar jag inte för min egen skull längre. Jag tycker fortfarande att det är roligt, men "för min egen skull" betyder för mig att jag skriver om sånt som är viktigt, känsligt och behöver luftas, och det gör jag mindre och mindre i takt med att läsarskaran växer. Nu är den tillräckligt stor för att jag inte ska vilja lämna ut några personliga detaljer längre. Och hur kul jag än tycker att det är med språk och den makt språket besitter så är jag ingen samhällsdebattör, så jag lägger mig inte så ofta i viktiga debatter, för jag vet inte vad jag ska säga. Min blogg har gått från att vara nästan lika personlig som en dagbok till att mest bara rapportera vad som händer i mitt liv. Men! (och nu kommer nog det jag behöver påminna mig om egentligen) Det betyder inte att den är mindre viktigt. Kanske mindre intressant för utomstående. Men inte mindre viktig. Like it or not, det är min värld. Välkommen åter.