62

Jobbet slutar om en kvart och här sitter jag. Ungarna är i säng och det skulle jag oxå vilja vara. När jag åker härifrån har jag jobbat 62 timmar den här veckan. Eller 61 timmar och 45 minuter för att vara exakt. Det tar på krafterna... Jag va helt slut redan i fredags och då va jag bara halvvägs. Men nu e d över...

Hockey-VM har i princip passerat obemärkt på min blog. Det betyder inte att jag inte har tittat. Såg iofs nästan inget av gruppspelet, om jag inte jobbade så sov jag när Sveriges matcher gick. Efter kvarten mot Tjeckien, som va riktigt rolig att se, så va d lite kluvet i mitt hjärta. Ett VM utan match mot Finland hade ju inte vart nåt riktigt VM, men å andra sidan hade d ju vart roligt me en guldmedalj oxå... Men så här i efterhand så säger jag ändå att en förlorad bronsmatch mot Finland väger tyngre än en final :) Såg sista ordinarie perioden + förlängningen av finalen idag. Jag har sagt d i flera år och jag fortsätter tro på d: En dag kommer jag dö av hjärtproblem i en hockeymatch! Spännande va d, Ryssland låg under med 4-2 när vi satte på tv:n här, efter en sen middag efter två timmars innebandy och volleyboll med killarna. Men sen va d ju d där hemmanationsspöket... Ingen har vunnit hockey-VM på hemmaplan sen Sovjet gjorde d -86. Och inte i år heller. Grattis Ryssland. (Och för alla därute så står CCCP inte för CCCP utan för SSSR, eftersom det är ryska alfabetet man har skrivit med. Jag blev upprörd på kommentatorernas opålästa uttal häromdagen...)

8 minuter kvar, ska börja plocka ihop mig nu. Och imorrn hägrar sovmorgon och vårstädning. Hur ska jag orka? Mycket kvällsarbete den här veckan och så hela helgen. Men nu e jag ledig till på tisdag morgon iaf. En dag i taget...