Jag hoppas innerligt att jag aldrig någonsin behöver få veta hur det känns att förlora ett barn. Det räcker med extrakontrollerna pga. minskad aktivitet i magen under graviditeten och det faktum att S:s hjärtljud gick ner tillräckligt mycket för att till och med oroa sjukhuspersonalen under förlossningen. I morse fick jag känna på den där ångesten ett par sekunder igen; lilleman låg bredvid mig i sängen hela natten, A sov på soffan för att få sova (vilket han ändå inte fick eftersom E vaknade med jämna mellanrum...) Det bästa för spädbarn sägs vara att sova på rygg i egen säng, helst med napp, för att undvika plötslig spädbarnsdöd. Om de sover i föräldrarnas säng ska de ha mycket utrymme, vilket ju ändå fanns eftersom det bara var vi två.
S åt vid 00.30 och sen igen vid 03.15, vilket kändes helt okej. Vi somnade om efter 3.15-amningen och vid 4.30 vaknade jag igen. S låg med ansiktet bort från mig, inga problem att få luft med andra ord. Jag kände ändå efter om han andades, en reflex som sitter nånstans i ryggmärgen. Jag började med det när E föddes och de få gånger hon sover i vår säng nuförtiden så känner jag fortfarande efter när jag vaknar mitt i natten. Man kan aldrig vara för säker, även om hon knappast kommer drabbas av plötslig spädbarnsdöd. Ångesten som gick genom kroppen när jag inte kände att hans mage rörde sig upp och ner som den borde går inte att beskriva med ord! Som tur var så räckte det att skaka lite på honom för att han skulle röra sig och grymta tillräckligt för att visa att han fortfarande levde. Kanske var det bara pyjamasen som var knölig i kombination med att jag bara var hjälpligt vaken som gjorde att jag inte kände något, men på något sätt var det ändå rätt tacksamt att han gnällde så pass att jag vaknade av det ungefär en gång i halvtimmen resten av morgonen. Under hela dan har han dessutom sovit mycket mindre än vanligt så jag hoppas på en lugn natt.
Nu ska jag läsa en stund innan SYTYCD börjar.
1 comment:
en av mina vänner råkade ut för det där med sin dotter, att hon först inte reagerade när hon petade på henne. När hon sen gjorde en extra koll på sjukhuset sa de att barn sover näst intill medvetslöshet när de sover som djupast, inte konstigt då att de verkar orörliga. Sen gör ju spädbarn andningsuppehåll på upp till 10 sek normalt sett, kanske var det mitt i ett sånt du kände på honom? Jag höll alltid andan tills Hugo kom igång igen, om man låg vaken och såg hur han liksom blev helt stilla. Läskigt, men trots allt är det ju väldigt ovanligt att det händer. Hoppas att ni får en lugnare natt i natt!
Post a Comment