Thursday, September 10, 2009

Knäckehäxan

Kommer ni ihåg henne, från reklamen? Jag gör. Sluta jiddra, börja trolla!

Idag var det nog jag som var knäckehäxig. Lilla E tittade så längtansfullt på min knäckemacka med ost så jag bröt av ca en tredjedel av en skiva för att hon skulle få inse själv att det är hårt och läskigt (med tanke på att hon inte har några tänder att tugga med än). En stund senare så sitter hon med en kladdig bit stor som en tiokrona kvar i handen och resten i magen... Så imorrn lär det va bra sprutt på den magen! Men hon såg nöjd ut ändå :) Nästa gång blir det dock vanlig formfranska istället...

Jag har jobbat två dagar den här veckan. Det känns ganska lyxigt. Mindre lyxigt känns det att jag har haft lika mycket att göra som på en hel vecka i vanliga fall... Igår fick jag en praktikant som ska va med i 8 veckor. Trevligt på sitt sätt, men en del mer att tänka på i form av introduktion. Sen var jag involverad i Sex- och Samlevnaden, vilket jag annars brukar utnyttja som skrivtid eftersom det inte ligger på mitt bord i vanliga fall. Efter det skulle jag delge en riskbedömning, en kille bad om samtal och sen var det en del dokumentation att göra innan jag slutade. Idag började jag dagen 2½ timme innan schema, för ett planeringsmöte inför ett annat möte nästa vecka. Sen vet jag inte hur många telefonsamtal jag har haft på mitt bord idag och jag lyckades inte få tag på alla :( Utöver detta har jag en kille som har sprungit o tjatat om samtal i flera dagar - honom hann jag sätta mig med en timme innan jag slutade. En annan kille skulle få avslag på permissionsansökan pga dåligt beteende, vilket han inte kunde/ville förstå, så han gick o låste in sig på sitt rum och trodde att han straffade oss när det egentligen bara är sig själv han straffar.

Utöver allt detta har jag jobbat halva dagen med min ofavoritkollega idag, hon som har fått mig att gå hem o gråta efter jobbet en gång. Självklart skulle hon hugga och kritisera idag också, för vilken dag gör hon inte det? Och sen avslutar hon dagen med "gå inte omkring o var lessen nu Jessica" och "det här stannar mellan oss, jag ska inte sprida det vidare". Den sista kommentaren kan man ju fundera över... Är hon rädd att JAG ska sprida nåt vidare? Nog för att det kan finnas fog för en sådan rädsla, för jag ventilerar mina tankar med vissa väl valda kollegor som jag vet är av samma åsikt (eller skrot och korn, skvallerkärring som jag är) som jag. Hur som helst så tror jag att hon mest av allt känner sig hotad av mig (och en annan kollega) för hon är liksom extra otrevlig mot oss och ja, det är väl så att vi helt enkelt har många av de extrauppgifter som hon skulle vilja ha. Men kan man inte förvalta det man har fått så lär man ju inte kunna räkna med nåt mer ansvar eller förtroende heller, så är det ju...

Så, nog klagat. Jag är glad så länge hon är sjukskriven på halvtid. Sen är det ju en liten ljusglimt att hon ibland pratar om att säga upp sig för att saker o ting har förändrats på 10 år (hon uttrycker det inte direkt så, men det är uppenbart att vi inte är tillräckligt fyrkantiga för henne). Men jag tror inte hon vågar säga upp sig, för alla vill väl ha en identitet och är man så osäker på sig själv som hon så måste man lägga den identiteten i nåt externt = jobbet... Har man dessutom gjort samma sak i så många år så är det väl i stort sett det enda man kan (även om iaf jag ifrågasätter hennes kompetens mer än en gång på ett arbetspass. Men jag är inte chef).

Nej, slutklagat var det. Tack o gonatt!

2 comments:

mamsen said...

Hon mår inte dåligt av knäckemacka heller. Formfranska är ju bara luft nästan:)

Gabriella said...

Va är det för märklig ofavorit kollega du har?! Ska jag ta ett snack med damen? ;) Man gör inte min Jessica ledsen!! Jobbigt! Krama om!