Umeå

Så där ja, ett steg närmare slutet. Idag har min C-uppsats (ni vet, den jag började skriva på min sista termin för tre år sen...) genomgått ett granskningsseminarium, så nu har jag bara en del kompletteringar kvar att göra innan jag äntligen kan lägga den till handlingarna! För min egen del tyckte jag det gick bättre än jag vågat tro och hoppas innan, däremot tyckte jag hemskt synd om killen jag opponerade på. Inte för att jag va så hemskt elak, utan mer för att han missförstått diskursanalysen som han använde i sin teoretiska referensram och därtill dessutom fick en examinator som råkade vara just diskursanalytiker och expert på området... Usch, det var riktigt jobbigt att se honom när examinatorn gick igenom vad hon tyckte om uppsatsen... Nånstans så måste nån ha missat nåt, när handledaren släppte igenom den till seminariebehandling och den sen sågades totalt. Nej, inte totalt, men analysen fick helt underkänt. Hur som helst, för min del gick det rätt bra och nu ska jag åka hem ikväll till Uppsala o sen se om jag får tag på ett par böcker jag skulle behöva få tag på för att kunna göra det som behöver göras. Det är ju lite klurigt att inte ha tillgång till samma bibliotek som när man pluggade, för man kan ju aldrig vara säker på att samma litteratur finns 55 mil bort... Men det lär väl visa sig!

Efter förra helgens tidsmaskinsupplevelse på Söder hade man ju kunnat tro att Umeå skulle ha en liknande effekt på mig. Men icket. Jag klev av flygbussen vid universitetet igår och förväntade mig att kastas bakåt i tiden igen, men jag kände nada. Eller, det var ju väldigt trevligt att vara tillbaka här i staden som ändå var mitt hem i 7 terminer. Men det var inte alls lika påtagligt som när jag gick ut från Södra station för drygt en vecka sen. Oavsett så var det iaf en trevlig (om än kylslagen) upplevelse att vara här igen (jag har inte åkt hem än när jag skriver det här...)

Nu ska jag dricka lite mineralvatten o sen vänta på en sista vän som jag tänkte hinna med att träffa innan jag åker hem. På 27 timmar hinner man ju inte hur många som helst och med tanke på att jag har suttit i seminarium hela dagen idag så får väl tre anses som godkänt. Hoppas ingen känner sig bortglömd!