Jag har TRÅKIGT!! RIKTIGT tråkigt! Liksom så där tråkigt som man bara har väldigt sällan, typ när man e sjuk, fast inte så sjuk att man måste ligga i sängen utan ändå kan va uppe, fast d finns som inget att göra uppe, för man orkar inte...
Vakna kvart över 7 med ont i magen. Bestämde att d va en Stanna Hemma Dag. Somnade om, vaknade igen lite nu o då men inte på riktigt förrän halv 2 (!) Trodde den tiden då jag kunde sova bokstavligt talat hela dan va förbi, men så va visst inte fallet... Kan ha att göra med att jag pratade me A till halv fyra imorse. På d stora hela har jag visst sovit rätt mycket dom senaste dagarna. Vet inte va d e för fel... Försöker gå o lägga mig tidigt, men d hjälper inte! Vaknar med huvudvärk istället, för att jag har sovit för mycket då... (Inte så att jag vaknar halv 2 varje dag, men 10 timmars sömn har vart standard senaste veckan!)
TV:n funkar inte, måste köpa förlängningssladd först. Och faktum e att man lessnar på internet efter ett tag oxå... Så nu vet jag inte va jag ska göra... Tog en promenad ner till apoteket, men d gick så där... På vägen hem va jag TACKSAM för mitt sk sunda förnuft, för utan d hade jag lagt mig ner i snön o vilat en stund... Inte lätt att må illa o ha ont i hela kroppen o behöva pulsa genom snön... Fast d e rätt skönt me snö ändå :) Framförallt så länge man fortfarande har ström... Mamma o pappa fick visst ingen lunch hos Faster idag, för där fanns d ingen ström... Tillsammans med ca en kvarts miljon andra hushåll...
E e tbx i USA för en visit. Lite avis blir jag faks... Att hon får leka me alla våra kompisar igen... O här sitter jag o kan inte ens leka me dom kompisar jag har här för att dom e upptagna o jag e sjuk... :( Men men...
Får ingen respons från A heller, vilket kanske inte e så konstigt eftersom han hade slut på pengar på kontantkortet. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite bortglömd... Även om både Mamma och M har ringt idag... Och sen pratade jag me J oxå. Men d e ju A jag vill prata me... Även om vi pratade till halv fyra i morse. Åh, snart e d torsdag... På ett sätt känns d lika avlägset som d har gjort hela tiden, men samtidigt märker jag att d blir jobbigare o jobbigare... D e som ett Marathon-lopp, man har sprungit hela vägen, men sista kilometrarna e extra plågsamma för man anar målet men e inte riktigt där än... 92 timmar kvar... Tänk, nu räknar jag i timmar, känns inte länge sen jag räknade i veckor... :)
Hmm, borde hinna göra en del saker innan mina middagsgäster kommer imorrn, men eftersom jag inte tänker göra dom ikväll så kanske jag ska gå o lägga mig, så hinner jag göra dom imorrn innan skolan... Klockan e kvart över 8, jag har vart vaken i ca 7 timmar, men d känns som att jag kan d här nu... Over and out, love you all, särskilt dig A! :)
No comments:
Post a Comment