D e nog ratt sa synd om mig faktiskt. Va pa M's going away-party igar. Jag tror jag maste omdefiniera d dar me party... Hamnade pa en kinesisk/japansk/thai-restaurang (jag som alskar den typen av mat...) och redan innan jag hade hunnit bestalla in maten kande jag mig dalig. Nar jag val hade gjort min bestallning kande jag mest bara "Varfor gjorde jag sa dar!? Jag e ju inte ens hungrig...." Men man kan ju inte ga ut och ata utan att ata, och jag hade ju inte atit nat annat, sa d va val bara till att sitta dar o se glad ut. Nar maten kom in kunde jag knappt titta pa den. D tog inte lang tid innan jag bad att fa den inslagen, och akte hem istallet, utan att ha atit. Nar jag kom hem hann jag lagom in innanfor dorren, sprang dom dar tre eller fem metrarna till diskhon i tvattstugan och allt jag (inte) hade atit kom upp igen. Nu sitter jag har, 15 timmar senare, efter att ha sovit daligt i 14 och legat i sangen den sista, och har feber dessutom. D e ratt synd om mig idag...
Och M e pa vag hem till Tyskland. You'll be missed!
No comments:
Post a Comment