Jag känner mig mucho splittrad. Ända sen day one på jobbet har jag stört mig på kollega R. Anledningen? Att han påminner för mycket om Dig. Samma hudfärg, samma näsa, samma skratt, till och med samma sätt att tugga tugggummi, särskilt med armarna i kors... På veckans personalmöte fick jag dock veta att kollega R har sagt upp sig. Ambivalensen ligger i att R ändå var en rolig jobbarkompis. Det var aldrig dålig stämning med R på avdelningen. Så nu är frågan: Ska jag sakna R eller inte? Jag kan inte bestämma mig. Det kommer nog bli nåt mellanting, jag kommer sakna R men inte det faktum att han påminner om Dig. Och det ska ändå bli skönt att inte bli påmind hela tiden. Trist men sant.
Ah satte en trevlig twist på mitt fysiska tillstånd häromsistens. Hon frågade - innan jag hade berättat nåt - "Ska du bli mamma?". Hon frågade inte om jag var gravid eller med barn. Hon frågade om jag ska bli mamma. När jag tänkte på det idag så kom jag fram till att det handlar inte bara om att vara gravid eller att få en bebis. Det handlar om att bli mamma. Det är nåt helt annat!
Nu ska jag äta nåt, skicka massa sms och sen hoppa i säng. Det är ju trots allt en dag imorgon oxå, tro't den som vill... Nog för att jag inte börjar förrän 3, men sen jobbar jag ju å andra sidan till midnatt hur jag nu ska orka det. Det är inte lätt att vara gravid...
1 comment:
Jag ser själv mer framemot att bli mamma (om eller när det blir av...) än att vara gravid, kanske det var därifrån twisten kom?!? :)Har haft en fantastisk vecka i grekland, även om sällskapet inte var lika partyglatt som i egypten! Take care habibi, muchas bozas!!!
Post a Comment