D e lustigt d här me tid o tidsuppfattning. Hur vissa saker kan verka så långt bort och andra inte, trots att det handlar om mer eller mindre exakt lika lång tid.
Ta d här me iPoden och Dig som exempel. D känns inte alls som två år sen jag fick min iPod. Däremot så e d inte särskilt svårt att förstå att d snart e två år sen vi pratade för sista gången. Kanske beror d på att iPoden fortfarande e aktuell, medans du inte är det, samtidigt som d har hänt grymt mycket på två år. USA (me allt va d innebar i form av resor, relationer och annat), Sydafrika, förlovning och bröllopsplanering, för att nämna dom stora grejerna. Klart d känns som en evighet har passerat.
Och ja, livet har gått vidare. Men jag kan ändå inte låta bli att bli lite bitter emellanåt... Varför, liksom?
A: Förlåt för att jag ältar. Jag älskar dig och bara dig.
No comments:
Post a Comment