Denna dagen, ett liv

Så många tankar och känslor i omlopp just nu. Har ägnat denna semesterdag åt att skriva under ett uppsägningspapper (på eget initiativ, tro inget annat), men kan inte riktigt känna att det är rätt beslut ändå. Lite som att det jag gick till (för två år sen) inte blev vad jag hade tänkt och nu är jag ändå kvar, snart inlasad. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så... Men just nu vill man ju inte heller vara sist in, först ut på en ny arbetsplats och så gick ännu lite mer tid. Jag vet inte alltid vad jag vill med mitt liv och det kryllar knappast av tjänster, därtill hög arbetslöshet och hård konkurrens. De ständiga frågorna - vilka kompromisser är jag beredd att göra? Arbetsgivare, semesterdagar, pendling på bekostnad av tid till annat, och i andra vågskålen den personliga utvecklingen. Hur kan jag låta min erfarenhet och kompetens komma till sin rätt i ett annat forum? Och vilket forum? Jaha, men nu är det hur som slut på frivårdsperioden i mitt liv. 

Ett annat dilemma är ju det här med sommarrea. Jag känner mig personligt ansvarig för att hålla Sveriges ekonomi igång, eftersom jag fortfarande har jobb och allt sånt där, men hur många klänningar behöver jag egentligen? Oklart.

Men med 50 % rabatt blir den ju plötsligt ett kap och för bra deal för att missa, om jag ångrar mig senare... 

Kriminologin lyckades jag på nåt vis ro i land, blev godkänd även på sista hemtentan. Inga toppbetyg, men äntligen färdig! Med tanke på hur oerhört lite tid jag har lagt ner på studierna denna termin så var det mer tur än skicklighet. Litteraturen på sista momentet har jag knappt öppnat, så känslan för dagen är lättnad.