Tisdag

Den här dagen började inte alls nå vidare bra. S fick välja mellan att äta frukost hemma, eller sova en stund till och äta på förskolan. Han valde sova. Ända tills han kom upp och insåg att han inte hann äta frukost hemma… Jösses vilket skrik och bråk det blev, helt plötsligt skulle han inte äta nånting alls och bara slåss istället. Vi löste det för stunden, genom många kramar och att sätta ord på känslorna tillsammans. Sen informerade jag fröknarna om läget och hoppades att dagen skulle gå någorlunda bra.

Cyklade vidare med E mot skolan. Ungefär halvvägs halkade cykeln på en isfläck. Det gick bättre än när gamm-Opeln gjorde samma resa för 10 år sen, men innehållet i handväskan låg utspritt över halva infarten till en annan skola. Tur i oturen klarade sig alla oskadda och inga bilar kom just då, så jag hann samla ihop grejerna och oss innan jag trampade vidare.

Kom till jobbet som planerat, vilket kändes skönt i en i övrigt ostrukturerad morgon. På 13 minuter hann jag slänga i mig frukost, få en överblick över dagen och sedan börja fundera över vart dagens första klient tagit vägen, innan jag insåg att det var 9 minuter kvar till utsatt tid. En dryg timme efter att jag anlänt hade jag hunnit träffa två klienter, när receptionen ringer och säger att nr tre står och väntar. Fem timmar tidig. Han fick vända och komma tillbaka, eftersom jag hade annat inbokat högre upp i huset under fm.

Full fart uppåt, där jag fastnade betydligt längre än jag räknat med. Handledning efter lunchen gav inte utrymme för så mycket flexibilitet, så istället blev det en kort lunch, vilket min flexlista iofs behöver. Den tidigare fem timmar tidiga klienten kom därefter en halvtimme sent och avslutade min dag. Känns skönt att ha gjort bort både måndag och tisdag på en gång nu.

Nu sitter jag på tåget hem och hoppas att det går hela vägen idag. Det har varit lite si och så med den saken på sistone…