I jobbet kan jag hålla distans till både skjutningar och annat man får höra om. När man ligger i sin egen säng och räknar skott (fem fick jag det till) är det lite svårare att hålla ifrån sig. Ändå vaknar man nästa dag och allt känns på något magiskt vis precis som en vanlig söndag. Funderade mitt i natten på vad man egentligen borde göra när man hör skottlossning. Ringa Polisen och säga vad? "Jag hör nånting nånstans, jag tror att det är någon som skjuter, men jag vet inte var eller vem eller om någon är skadad."
Första "veckan" på jobbet var som att komma hem igen. Ett och ett halvt år borta, två dagar tillbaka och det känns som att det aldrig har hänt. Och även om pendlingen går bra i vanliga fall så är det himla skönt att slippa. Att kunna göra sina åtta timmar och sen komma hem en timme tidigare än vanligt. Eller att kunna gå och träna efter jobbet och komma hem i "vanlig" tid. Jag njuter så länge det varar!
No comments:
Post a Comment