En sjukt intensiv vecka med långa dagar, långa resor (nåja, längre än vanligt iaf) och fullspäckade utbildningsdagar följdes av en smått kaosartad helg och jag kan inte riktigt släppa känslan av att jag har missat något viktigt just nu, eftersom jag bara ligger på soffan och bloggar. A har bytt några pass med en kollega, vilket gör att han är mitt i en hel vecka av nattarbete. Inte optimalt för någon mer än kollegan som fick ledigt... Barnen har träningar, middag ska lagas och jag kommer hem sent var och varannan dag. Det är i sanning ett pussel, det här med Livet. Storslagna planer för den kommande helgen också, får se om de blir av. Halvmaran blir ju oavsett, men Gröna Lund på söndag kanske får planeras om p.g.a. regn.
Barnen berättade om ett nytt barnprogram i morse, Brottsligt, som de gärna ville se till kvällen. Mamman som älskar att de ber om att få se dokumentär-program sa gladeligen ja och satt med när poliser, brottsoffer och en f.d. kriminell berättade om sina upplevelser av saker och ting. Stefan Löfven fick påhälsning av programledaren och Obama dök upp i en kort sekvens. E skrattade åt hans namn, men tyckte i övrigt att "han var ganska snygg" :o Håhå, jaja, di barna... Vad ska man säga?!
Apropå E så funkar skolan otroligt mycket bättre och jag är SÅ GLAD att vi beslutade att byta årskurs för henne!! Hon pratar på ett mycket mer positivt sätt om skolan och är mycket gladare hemma nu. Saknar fortfarande de gamla kompisarna, så klart, men säger själv att det är roligare i skolarbetet och att det är lättare att sitta still eftersom hon måste tänka och inte blir lika uttråkad. Matte och NO verkar vara favoritämnen just nu, det är iaf dem hon berättar mest om. Diagnostiskt test i svenska förra veckan, att läsa korta ord högt för läraren på tid. Godkänt låg på 66 ord, E hann läsa 86. När vi pratade om det blev det väldigt tydligt för henne själv också varför hon fått hoppa upp ett år, när hon klarar sig så bra trots att hon är ett år yngre än de andra. Det här barnet kommer kunna bli vad hon vill, utom president i USA (för då måste man ju vara född där).
Nu ska jag förbereda middag inför morgondagen, så att det går snabbt att värma innan fotbollen börjar. Det är S som har tjatat ett år och äntligen fick börja nu när han är tillräckligt gammal. Första träningen för två veckor sen, förra veckan var han sjuk... Nya tag imorgon och terminen är lång, med uteträningar månaden ut och sen inomhusträningar fram till mitten av december. Jag har funderat på vad som skulle vara den optimala tiden för barnens träningar och kommit fram till att den inte finns; veckodagarna blir alltid tighta när det ska skjutsas och lagas mat samtidigt. Glad att de tränar varsin dag och inte samma, men det gör ju å andra sidan att stressen infinner sig två dagar i veckan. Men helgerna är ju inte jätteroliga att lägga på fotbollsplanen/ishallen/gympasalen heller, det finns så mycket annat man vill hinna med när man är ledig. Så nu får jag bara ta det onda med det goda och vara glad att de vill ägna sig åt något prosocialt åtminstone...
No comments:
Post a Comment