Mitt nya jobb är många saker, men enformigt är inte en av dem. And I love it! En intensiv förmiddag med mycket roddande. Fick information om en klient som gjorde att jag var ganska glad att en annan klient uteblev, så jag hann dra i det viktigaste. Ett antal mail och telefonsamtal med rättspsykiatrin, samtal till övervakningsnämndens ordförande ang. ett beslut från igår, och avslutningsvis en remiss till nämnda psykiatri. Sen förtjänade jag en shoppinglunch, såhär i löningstider. Kom tillbaka med en mätt mage och en ny klänning, alldeles lagom till vardagar på kontoret. Under eftermiddagen kom ett officiellt beslut som resultat av ett av förmiddagens samtal, men som inte alls stämde överens med det som sagts på telefon och så var cirkusen igång igen med att försöka få tag på rätt person och reda ut vad som hänt. Innan jag gick hem var dock allt i sin ordning.
Veckan har överlag varit väldigt intensiv. 8 klienter inbokade igår, mot 13 totalt förra veckan och 12 hittills bokade nästa vecka. Fram till och med förra veckan hade jag skrivit fem personutredningar sen jag började i januari. Den här veckan har jag spottat ur mig fem till. Ja ni hör ju. Det mest frustrerande den senaste veckan har varit akuta grejer som dyker upp sista timmen innan man ska gå hem och som helst ska vara klara igår. Än mer frustrerande när man är beroende av folk som gått för dagen när man ska lösa det där akuta som uppstått.
Aftonbladet rapporterar såväl snökaos som gräsbränder i södra Sverige och jag kan inte låta bli att fråga mig vart världen är på väg?
1 comment:
Kan du hjålpa någon människa genom dit jobb, så är det ju bra. För övrigt så är detta världsordning på väg mot sin egen undergång! Svärmor
Post a Comment