Home is not a place, it's the people

Ni vet den där eländiga sladdhärvan i hörnet (eller hörnen)? Efter att ha tänkt på saken i flera år har jag nu äntligen tagit mig i kragen och gömt undan den! Det är inte lika snyggt som utan sladdar, men det är betydligt lugnare. 

Före 

Efter

Idag har jag hunnit fundera på både ett och annat. Det blir ju lätt så när man kommer hem från skolan på morgonen och båda pojkarna fortfarande sover. Då hinner man t.ex. reflektera över hur skönt det skulle vara att sova en stund till själv också, men att man måste välja mellan det och en kopp kaffe i lugn och ro. Medan man står där och väljer så hinner någon av dem komma upp och då är det inte så mycket att fundera över längre. Blev mys i soffan med den här sköningen istället.

Som för övrigt har haft feber idag också, fem dygn nu. Tog oss ändå till Ikea, där jag sprang på chefen. "Kallar du det här vab?" sa hon. "Nä, idag är jag föräldraledig" sa jag :) Och inga lampskärmar hittade jag. Iaf inga som passade till våra hängande fönsterlampor. Och stående är ingen mening, fönsterbrädorna är alldeles för smala. Bara att leta vidare.

Har även hunnit fundera över det där med när barnen är stora nog att gå till/från skolan själva. Varje familj gör ju såklart ett eget val utifrån sin situation och sitt barn, men jag kan ändå tycka att man som förälder har det yttersta ansvaret att se till att ens barn i förskoleklass kommer i tid. Vilket inte var fallet när jag mötte en av E's klasskompisar på väg till skolan i sakta mak, när jag var på väg hem fem minuter efter att de börjat. Jag vill inte lägga mig i, men det känns liksom inte som nån bra start på livet på nåt vis, att det inte finns den där yttre strukturen när man är sex eller sju år. Är jag för nojig? Ibland är jag absolut det och jag kan ha lite svårt att känna av när det är dags att tagga ner.

Sen var det ju den här vännen, som flyttade in igår. En födelsedagspresent från ma, pa o A. Aj löv! Fitbit Surge heter den, i brist på bättre namn, och den har allt jag behöver och lite till. 

Lite till kan t.ex. vara funktionen att kunna läsa sms i klockan (eller vad man nu kallar den?). Dock under förutsättning att mobilen har bluetooth igång och inte är mer än 7 meter bort, men man kan ju inte kräva hur mycket som helst! Sen finns det sömnlogg, puls, stegmätare, trappmätare (som omvandlar höjdskillnader till våningsplan under dagen), och möjlighet att logga mat/dryck för att räkna kalorier ut och in. Det sistnämnda finns ju hundratals gratis-appar och -program för, så det känns ju kanske inte som dess främsta feature, men ändå bra att ha samlat på samma ställe om man nu vill veta hur man äter och rör sig. Om vädret tillåter i helgen så tänkte jag även testa gps-funktionen, som var den främsta anledningen till att jag köpte eftersom min förra klocka gick sönder. Sprang på bandet igår efter cx:en, blev bara 3.6 km. Löpband är verkligen supertrist! Både benen och lungorna hade mer att ge, men hjärnan fick psykbryt på tristessen. Med 30 minuter intensiv cx i bakfickan tog jag mig friheten att ge upp då.

Efter att ha varit stor motståndare till sovrums-tv har jag efter alla år nu gett med mig. När vi hade börjat prata om de i höstas så skulle en gammal klasskompis passande nog ge bort en tv, så den har stått här sen slutet av oktober. Idag fick vi tummen ur att köpa en arm så att A kunde sätta upp den på väggen. Nu ska vi bara hitta uttag till alla sladdar. Och en ny plats för våra bröllopsfoton, varav hälften hamnade bakom tv:n i detta läge vikt mot väggen (vilket ju kommer vara normalläge när vi inte tittar på den). 

Apropå tv så såg jag första avsnittet av treans nya serie, Black widows, igår. Kan inte säga att jag skulle rekommendera den. Storyn har potential, men avsnittet gick alldeles för segt för mig. Skulle jag vara ensam hemma utan bättre för mig kanske jag ser nåt avsnitt till framöver, men det är verkligen inte så att jag kommer sitta bänkad varje torsdag för att följa den.

Så mycket mer viktigt har jag inte att informera världen om idag.