Det fortsätter att inte vara synd om mig! Inte lika lång sovmorgon visserligen, klockan 8 tyckte E att det var dags att gå upp, men det är ju å andra sidan inte klockan 6, vilket hennes kusin tyckte var en bra tid att vakna. Tog det lugnt på morgonen och åkte iväg till F&S för ett gympapass vid 11 (och en lång stund i bastun efteråt! Det var mest den som lockade egentligen...) Har inte varit på grupp-träning sen början av februari, när jag precis hade skadat benet och gick på ett spinningpass för att jag inte kunde springa. Förutom den enstaka incidenten minns jag inte när jag tränade i grupp senast? Det har både för- och nackdelar det där! Den största fördelen (för min del) är att det inte är lika lätt att bryta för att man blir uttråkad, vilket jag gärna gör när jag tränar själv. Nackdelen är att jag måste visa hela världen hur SÄMST jag är på armhävningar! Det finns nog ingen träningsrelaterad övning jag hatar mer än armhävningar. Har alltid gjort, kommer förmodligen alltid att göra. Men oavsett så var det rätt skönt med lite styrkeövningar, för det blir det ju inte mycket av när jag springer (mest för att jag tycker det är tråkigt). Så min nya plan är att när jag o E åker på familjegympa på lördagar så ska jag gå på pass i anslutning, istället för att springa på bandet. Sen ska jag försöka springa ute ett par gånger i veckan också. Började utekarriären i måndags, fick ihop 10.7 km den här veckan, fördelat på tre pass (så det lär bli mindre framöver). Som ni hör fick jag alltså inte till träning varje dag, men det är å andra sidan inte helt nödvändigt heller!
Nu ska jag ägna mig åt min lunch en stund, innan jag ska skjutsa släkten till tåget och sen hitta en lekpark åt E medan A kurerar sin förkylning.
2 comments:
Om det är nån tröst så är jag helt överens med dej om tråkighetsfaktorn på armhävningar.
inte mycket till tröst, de blir ju inte roligare för att någon annan också lider :)
Post a Comment