Jag har lyckats med konststycket att få en parkeringsböter avskriven. Mycket nöjd! Fick böter för drygt en vecka sen på Kvarngärdet här i stan. Som orsak stod att jag saknade biljett, vilket inte stämde. Dock så stod det visst på biljetten att den var ogiltig, orsak MYCKET oklar. Jag skrev ett brev till parkeringsbolaget och överklagade det faktum att jag hade fått böter för en överträdelse jag faktiskt inte hade begått, men erkände att jag inte hade sett att biljetten var ogiltig och att jag naturligtvis borde ha tittat innan jag la in den i bilen och sen ringt och felanmält. Passade även på att ifrågasätta varför den var ogiltig och varför jag då inte fått tillbaka mina pengar (hela 10 kronor, men det kunde ju lika gärna varit 50...) av automaten. Idag kom svar på posten att de avskrivit ärendet. Tack för den!
Är även nöjd att mitt ben går åt rätt håll. Eller läkningen av detsamma... Jag har i princip inte sprungit (mer än på larm) på 1½ månad för att det gjort för ont. Igår lyckades jag dock springa 1 km, vilket inte kändes som nån superbedrift i sig men ändå som ett steg på vägen. Hade promenerat drygt 3 km innan så jag nöjde mig med den tiden på bandet och ägnade resterande träningstid åt crosstrainern. Den sistnämnda är inte lika rolig, mest för att den inte känns lika effektiv, men den är åtminstone bättre än att sitta i soffan! Och betydligt skonsammare mot benet än vad joggandet är. Jag fortsätter skynda långsamt och hoppas på att komma igång igen till utesäsongen, planerar att den ska starta nån gång i april... Tänkte sen anmäla mig till Vårruset i slutet av maj, men skippa Blodomloppet (VR betalas av jobbet, så då behöver jag inte känna att jag slänger pengarna i sjön om det inte funkar...) Sen hoppas jag på en produktiv sommar och satsar på lite fler lopp mot slutet av säsongen. Håll gärna några tummar för att benet fortsätter läka, för nu vill jag UT!
3 comments:
Vilken tur att benet går åt rätt håll så inte ena benet går åt andra hållet än resten av kroppen:D Det skulle se så konstigt ut.
Måste säga, det var inte snällt sagt Lisa, det gäller ju din egen dotter, inte snällt till vem som helst.
Axels mamma.
Äh, det är lugnt Marita! Jag o mamma kan säga såna saker till varandra utan att det ligger nåt elakt bakom. Jag tar verkligen inte illa upp av en sån kommentar!!
Post a Comment