Sitter fortfarande här och klockar värkar. Fortfarande 10-15 minuter mellan dom. Och fortfarande gör det så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen! Att nån eller några minuter (om än av ren och skär smärta) kan kännas så ofantligt långa! Och värre lär det bli... :S Jag vet inte om jag är redo för det här!! Kan man ändra sig!?
kanske lite sent påtänkt nu. mams
ReplyDeletehaha, ja, jag tror också att det är lite sent påtänkt. Men vi är många som tänker på dig nu och hejjar på i tanken!! Kramar
ReplyDeleteTänk på att för varje värk du klarar av, är det en mindre kvar!
ReplyDeleteTänker oxå på dej!
*ber för dej*/Elin N.
ReplyDeleteändra sig - hahahaha
ReplyDeleteDet är alltid värst för mannen som står vid sidan om och ser på - helt maktlös och kan inte få dela på smärtan på något sätt.
Tänk, på den smärta som din och min
ReplyDeleteHerre, gick igenom för vår skull,
då blir smärtan, inte så svår och tänk på vad som kommer ur denna smärta, ett nytt liv, en liten
människa, det är ju ett under.
Må Gud vara med er, Marita.
inget inlägg på 24 timmar, that betyder that Jess is på BB!!!! Jippie!!
ReplyDeleteHoppas du tänkte på Jesus hela tiden så att det inte gjorde ont!! ;-)
GRattis!!! Hoppas allt gick bra.
ReplyDeleteHoppas du bortser från dumma inlägg, du/ ni har säkert bättre saker för er nu. : )
Trodde jag skulle hinna först att ropa: "GRATTIS" men ack, Johannes hann först, kanske hann jag först med SMS, spelar ingen roll, jag är så glad, för er skull, så roligt............................
ReplyDeleteVilka fina namn ni valt.
farmor Marita.
grattis grattis, hoppas jag inte skickade ett konstigt SMS i natt, vaknade av ditt och blev så glad för er skull men jag halvsov nog när jag svarade, hihi. Ser fram emot att höra mer om hur det gick!! Kram J
ReplyDeletehttp://www.uas.se/templates/webbis____41391.aspx
ReplyDeleteFörsta bilden!