New shoes

Det är ju ingen hemlighet att jag är svag för träningskläder, -skor och -tillbehör. Dessa var inget undantag och när jag ägnat ett par veckor åt att fundera på om och i så fall hur jag skulle ha råd med dem så dök det ner en rabattkupong i brevlådan. Slog således till ikväll och väntar nu på att de ska landa i en hall nära mig vilken dag som helst.

Känner mig till vardags rätt bekväm med att prata engelska. I tjänsten blir det tydligen något helt annat, blev jag varse innan helgen. Och inte blev det lättare idag, när det fanns en dålig telefonlinje mellan mig och ett våningsplan högre upp i huset. La en inte helt oansenlig stund på eftermiddagen åt att översätta bra att ha-facktermer, för framtida bruk.

Ni som hängt med här (eller IRL) ett tag kanske minns att det skulle utredas huruvida E hade adhd för ca tre år sen? Skolpsykologen lyfte det igen i vintras. Och ja, E har alltid haft typ alla hyperaktivitetssymtom, så till den grad att jag för några år sen ställde frågan till en representant för Riksförbundet Attention när det börjar bli onormalt. Då var E tre år och han svarade att man sällan ställer diagnos innan sju års ålder, just för att det är en normal del av utvecklingen innan dess. Men så skulle förskolan absolut ha en utredning när hon var runt fem år, vilken bara visade att hon var understimulerad. Det visste ju då inte skolpsykologen, även om vi ända sedan hon började skolan har påtalat att hon behöver utmaningar för att jobba. Nu fick skolan begära in den tidigare utredningen och när psykologen gått igenom den så började hon istället prata om eventuell särbegåvning. Ja vi får väl se var det här landar, men det känns hoppfullt just nu iaf!