Hej igen

Även den här veckan försvann i ett rasande tempo, som det visst lätt gör när man jobbar heltid på en 90 %-tjänst... Varför ställer jag inte tydligare krav på minskad arbetsbörda, kanske någon undrar nu? Det undrar jag också. Istället hittar jag nya saker jag vill lägga till min Att Göra-listan, utöver det jag redan inte hinner. Nåväl, efter nyår går jag nog upp till 100 % igen, så då kanske det blir lite ordning på torpet.

SiS i hetluften igen och jag känner verkligen "På riktigt?!" när jag hör att man ska sänka utbildningskraven på personal för att det är för svårt att rekrytera. FUNDERAT PÅ ATT HÖJA LÖNERNA ISTÄLLET!? Man får bättre betalt för enklare jobb på vilket HVB som helst. SiS är liksom på något sätt sista anhalt i en ungdoms liv, alla andra insatser ska vara testade och utvärderade innan. SiS ska vara spjutspetsen inom ungdomsvård, de ungdomar som kommer dit är de ungdomar som andra inte klarar av. Och då väljer man att sänka kompetenskraven för personal? Jag kritiserar ogärna arbetsgivaren, särskilt offentligt, men det här är skamligt om ni frågar mig.

Jag känner mig rätt håglös och tömd på energi när jag väl hinner sätta mig med datorn på kvällarna, därav bristen på blogg. Håll ut, det blir bättre! Har fått en rackarns förkylning på halsen (bokstavligt talat) och träningen har uteblivit sen i söndags. Jag borde egentligen inte sprungit då heller, men ville så innerligt gärna ha en bra officiell tid på milen... Har varit hemma och tagit det lugnt med barnen på kvällarna istället. Gott så. Just ikväll lämnade vi dock barnen hos lill-kusinen i Sthlm och gick på teater, Mammas Nya Kille. Inte alls min typ av humor, men A gillar dem desto mer. När han fyllde år i våras så fick han en biljett i present av mig o barnen. Jag hade hoppats att han skulle gå med någon kompis som kunde uppskatta föreställningen med honom, men han framförde önskemål att vi skulle gå tillsammans. Och med tanke på hur sällan vi kommer ut på date tillsammans så fick jag helt enkelt offra lite... Jag led inte av föreställningen, men jag njöt inte heller. Jag skrattade här och var, men jag hade inte gått på den för min egen skull. Men A skrattade så han grät bitvis.

Jaha, dags att krypa till kojs kanske. Som om man bodde på nån sorts himla båt. Tänkte ta barnen på bio imorgon, hinna se Hitta Doris innan den slutar gå. Men först hockeyträning. Har alltid drömt om att vara hockeymorsa och E tycker det är jätteroligt än så länge! Bra kombo.