Elefanten har klivit in i rummet igen. Vissa pratar för mycket och fler än nödvändigt vet mer än nog. Många vet mycket, vet inte om alla vet allt, men klart tillräckligt för att man skulle kunna prata om det, om man inte vore för stolt. Vet inte riktigt hur jag ska sortera mina känslor. Vissa är besvikna - på personer, på omständigheter - och vill inte prata om det. Möjligheten att ge fler perspektiv minskar drastiskt. Oskyldiga hamnar i kläm. Saker blir inte utredda. Den potentiella språngbrädan blir ett hinder.
Förutom det har det varit en turbulent vecka på jobbet, med nuvarande och fd. ungdomar som spökat. Frivården hör av sig och håller på med personutredning, vill ha information. Ni vet lika väl som jag att jag inte kan berätta något, men till aktuell socialtjänst kan jag bara säga
We told you so.
Fortsatt ont i handleden, fortsatt glad att det åtminstone inte är foten. Ska ge mig ut o springa en kortis, hålla benen pigga o alerta till lördag. Än så länge är jag peppad, men sjukt nervig.
No comments:
Post a Comment